I de två första delarna av denna artikelserie har vi gått igenom varför företag förlorar upphandlingar och hur man analyserar ett förfrågningsunderlag. När den analysen är klar uppstår nästa avgörande fråga: Vilken strategi ska vi ha i denna upphandling? Många företag börjar skriva anbud direkt efter att ha läst upphandlingsdokumenten. I praktiken är det ofta ett misstag. De leverantörer som lyckas bäst arbetar i stället med en tydlig strategi innan själva anbudsskrivandet börjar. Ett vinnande anbud är sällan en slump. Det är nästan alltid resultatet av ett genomtänkt strategiskt arbete. Förstå vad myndigheten egentligen vill köpa Ett vanligt misstag är att leverantörer läser upphandlingsdokumenten alltför bokstavligt och fokuserar på varje enskilt krav. Det är naturligtvis viktigt att uppfylla kraven, men minst lika viktigt är att förstå vilket problem myndigheten försöker lösa. Bakom varje upphandling finns nästan alltid ett konkret behov. Det kan till exempel handla om: att säkerstä

Del 2 – Så analyserar du ett förfrågningsunderlag innan du skriver anbud I den första delen av denna artikelserie beskrev jag varför många företag förlorar offentliga upphandlingar. Ett återkommande problem är att leverantörer börjar skriva anbud direkt – utan att först analysera upphandlingsdokumenten ordentligt. Ett förfrågningsunderlag är inte bara en teknisk specifikation. Det är i praktiken regelboken för hela upphandlingen. Den som lär sig att läsa dokumenten systematiskt får därför ett tydligt strategiskt övertag. I denna artikel går vi igenom hur man kan analysera en upphandling innan man beslutar sig för att lämna anbud. Börja alltid med strukturen Ett förfrågningsunderlag består normalt av flera olika delar. Strukturen kan variera mellan upphandlingar, men innehåller ofta följande komponenter: 1. Administrativa föreskrifter Här finns information om själva upphandlingsförfarandet, till exempel: sista dag för anbud hur anbud ska lämnas formella krav på leverantören hur kommunik

Del 1 Varför förlorar så många företag offentliga upphandlingar? Del 1 – Varför förlorar så många företag offentliga upphandlingar? Offentlig upphandling är en av Sveriges största marknader. Varje år köper stat, regioner och kommuner varor och tjänster för hundratals miljarder kronor. För många företag – särskilt inom bygg, konsulttjänster och entreprenad – kan offentliga upphandlingar vara avgörande för verksamhetens tillväxt. Trots detta förlorar många företag upphandlingar gång på gång. Ofta läggs betydande resurser på att skriva anbud, men resultatet blir ändå ett avslag. Min erfarenhet är att orsaken sällan är slumpen. I de flesta fall finns det tydliga och återkommande skäl till att anbud inte når hela vägen. Myten om lägsta pris En vanlig uppfattning är att offentliga upphandlingar i praktiken avgörs av lägsta pris. Det är dock sällan så enkelt. Många upphandlingar avgörs i dag genom kriteriet “bästa förhållandet mellan pris och kvalitet”. Det innebär att upphandlande myndighete

Den nya europeiska regleringen om cybersäkerhet – NIS2‑direktivet – innebär betydligt hårdare krav på företag och organisationer inom samhällsviktiga och viktiga sektorer. En central skyldighet är att anmäla sig till tillsynsmyndigheten om verksamheten omfattas av regelverket. Men vad händer om ett företag inte gör denna anmälan, trots att det borde? Den frågan är viktigare än många tror. 1. Anmälningsplikten är en grundläggande skyldighet Företag som omfattas av NIS2 måste normalt: identifiera att de tillhör en reglerad sektor, bedöma om de är väsentlig eller viktig verksamhet, och anmäla sig till ansvarig myndighet. I Sverige kommer tillsynen att delas mellan flera myndigheter beroende på sektor, exempelvis: Myndigheten för civilt försvar (MCF) Post‑ och telestyrelsen (PTS) Finansinspektionen Energimarknadsinspektionen Om ett företag omfattas men inte anmäler sig, innebär det i praktiken att företaget bryter mot lagen redan från början. 2. Risken för tillsyn utan att vara förberedd E

I flera projekt under senare tid har en tydlig utveckling blivit synlig: säkerhetsskydd och cybersäkerhetsregler börjar överlappa. Detta gäller särskilt företag som arbetar med: försvarsrelaterade projekt teknisk infrastruktur digitala system samhällsviktig verksamhet. Två regelverk – olika logik Säkerhetsskyddslagen syftar till att skydda verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet. NIS2 syftar istället till att stärka cybersäkerheten i samhällsviktiga sektorer i hela EU. I praktiken kan ett företag därför omfattas av båda regelverken samtidigt. Konsekvenser för företag När regelverken möts uppstår ofta frågor kring: informationssäkerhet organisation av säkerhetsarbetet leverantörskedjor incidentrapportering. Det innebär också att säkerhetsarbetet i många företag behöver koordineras mellan juridik, IT och verksamhetsledning. En strategisk fråga För företag som deltar i upphandlingar eller levererar till samhällsviktig verksamhet blir säkerhetsfrågorna därför i allt större ut

EU:s nya NIS2-direktiv innebär betydligt skärpta krav på cybersäkerhet för företag inom samhällsviktiga och viktiga sektorer. En vanlig missuppfattning är att regelverket endast gäller ett fåtal stora aktörer. I praktiken omfattas betydligt fler företag än många tror. Två steg i analysen För att avgöra om ett företag omfattas krävs normalt en analys i två steg. 1. Tillhör företaget en relevant sektor? NIS2 omfattar bland annat organisationer inom: energi transport bank och finans digital infrastruktur IT-tjänster offentlig förvaltning leverantörer till samhällsviktig verksamhet. Även leverantörer i vissa kritiska leveranskedjor kan omfattas. 2. Uppfyller företaget storlekskriterierna? Regelverket gäller i regel företag som: har minst 50 anställda, eller har en årsomsättning över 10 miljoner euro. Det finns dock undantag där även mindre företag kan omfattas, exempelvis om verksamheten anses särskilt kritisk. Vad innebär det att omfattas av NIS2? Företag som omfattas måste bland annat i